Rasstandard för Nova Scotia Duck Tolling RetrieverGrupp 8 |
||
FCI-nummer | 312 | |
FCI-Standard | 1987-06-24; engelska | |
SKKs Standardkommitté | 1995-09-12 | |
Ursprungsland/Hemland: | Kanada | |
Användningsområde: |
Apporterande fågelhund | |
FCI-Klassifikation: |
Grupp 8, sektion 1 |
|
Bakgrund/ändamål: |
Nova scotia duck tolling retriever (tollare)
utvecklades på Nova Scotia-halvön i början av 1800-talet för att "tolla"
(eller locka) och apportera sjöfågel. Den "tollande" hunden
springer, hoppar och leker längs stranden fullt synlig för andflocken.
Ibland försvinner hunden utom synhåll för att, med hjälp av den gömda
jägaren som kastar små pinnar eller bollar till hunden, snabbt dyka upp
igen. Hundens lekfulla beteende väcker ändernas nyfikenhet och de luras
att komma inom skotthåll. Tollaren sänds därefter ut för att apportera de
skjutna fåglarna. |
|
Helhetsintryck: |
Tollaren skall vara en medelstor, kraftfull, muskulös, kompakt
och välbalanserad hund med medelkraftig till kraftig benstomme. Den skall
vara ii hög grad vig, rörlig, alert och beslutsam hund. Många tollare har
ett något sorgset uttryck som dock ändras till intensiv koncentration och
upphetsning så fort hunden börjar arbeta. |
|
Uppförande/karaktär: |
Tollaren skall vara intelligent,
lättdresserad och ha stor uthållighet. Den skall vara en stark och
skicklig simmare, en naturlig och säker apportör såväl på land som i
vatten, redo för att arbeta i samma ögonblick en uppmaning till
apportering ges. Under arbete har tollaren ett snabbt, framrusande sätt med
huvudet nästan i linje med ryggen och svansen med sitt mycket rikliga
behäng, i ständig rörelse. Den starka apporteringslusten och lekfullheten
är nödvändiga egenskaper för rasens specifika arbetssätt. |
|
Huvud: |
Huvudet skall vara skarpskuret och lätt kilformat.
Hos en hanhund av medelstorlek skall längden på huvudet, från nosspets
till nackknäl, vara ca 23 cm. Huvudets storlek skall dock stå i proportion
till kroppen. |
|
|
Den breda skallen är endast lätt rundad
och utan framträdande
nackknöl och kinderna släta. Ett bra mått för en medelstor hanhund är ca 14 cm mellan
öronen avsmalnande till ca 4 cm vid nosryggen. |
|
|
Stopet skall vara måttligt markerat. |
|
|
Nostryffeln skall avsmalna mot
spetsen. Näsborrarna skall vara väl öppna. Pigmentet skall vara
köttfärgat och harmoniera med pälsfärgen eller vara svart. |
|
|
Nospartiet skall avsmalna i en skarp
linje från stop till nosspets. Underkäken skall vara kraftig men inte
framträdande. Den skall bilda en nästan rät linje från mungipa till
käkbenets hörn med större djup vid stopet än vid nostryffeln. Pälsen
på nospartiet skall vara kort och fin. |
|
|
Läpparna skall vara tämligen
åtsmitande och i profil forma en mjuk kurva utan hängande mungipor.
Pigmentet skall vara köttfärgat och harmoniera med pälsfärgen eller vara
svart. |
|
|
Komplett saxbett. Käkarna skall vara
tillräckligt kraftiga för att kunna bära en stor fågel. "Mjuk"
mun är väsentligt. |
|
|
Kinderna skall vara flata. |
|
Ögon |
Ögonen
skall vara mandelformade, medelstora och sitta väl isär. De skall vara bärnstensfärgade eller
bruna. Ögonlocksränderna skall ha
samma färg som läpparna. |
|
Öron |
Öronen
skall vara trekantiga och medelstora. De skall vara ansatta högt och långt
bak på skallen. Vid basen skall de vara mycket lätt uppstående, med bra behäng på veckets
baksida. Håret skall vara kort på de rundade öronspetsarna. |
|
Hals: | Halsen
skall vara väl ansatt, medellång och mycket muskulös utan tendens till
överflödigt halsskinn. |
|
Kropp: | ||
|
Rygglinjen skall vara plan. |
|
|
Ryggen skall vara kort och plan |
|
|
Ländpartiet skall vara kraftigt och muskulöst. |
|
|
Bröstkorgen skall vara djup och nå
till armbågarna. Revbenen skall vara väl välvda, varken tunnformade eller
flata. |
|
|
Buklinjen skall vara måttligt uppdragen. |
|
|
Svansen skall följa på det
naturligt mycket lätt sluttande korset. Den skall vara bred vid
ansättningen. Behänget på svansen skall vara mycket rikligt och yvigt.
Svansen får bäras under rygglinjen utom när hunden är alert, då den
bärs högt över ryggen, dock utan att någonsin vidröra kroppen. |
|
Extremiteter: | ||
|
Skulderpartiet skall vara muskulöst. Skulderbladen skall vara väl
tillbakalagda och väl åtliggande och bilda en bra manke som sluttande
övergår i den korta ryggen. |
|
|
Överarm och skulderblad skall vara
ungefär lika långa. |
|
|
Armbågarna skall ligga tätt an mot
kroppen och varken vridas inåt eller utåt utan arbeta rent och jämnt. |
|
|
Frambenen skall ge intryck av
parallella kolonner, raka och med kraftig benstomme. |
|
|
Mellanhanden skall vara stark och lätt vinklad. |
|
|
De kraftigt simhudsförsedda tassarna
skall vara medelstora, slutna och runda med väl välvda tår och tjocka
trampdynor. Sporrar på frambenen får avlägsnas. |
|
|
Bakstället skall ge ett muskulöst,
brett och stabilt intryck. Fram- och bakbensvinklar skall vara i balans. |
|
|
Låren skall vara mycket muskulösa.
Lårben och underben skall vara ungefär lika långa. |
|
|
Knäleden skall vara väl vinklad. |
|
|
Hasen skall vara lågt ansatt och varken inåt- eller utåtvriden. |
|
|
Sporrar på bakbenen får inte
finnas. För övrigt se framtassar. |
|
Rörelser: | Tollaren förenar ett intryck av
kraftfullhet med rörelser som är spänstiga, lätta och lediga.
Frambensrörelserna skall vara vägvinnande och påskjutet från bakbenen
kraftfullt. Rörelserna skall vara parallella och tassarna skall varken
vrida sig inåt eller utåt. När farten ökar rör sig benen alltmer in mot
kroppens mittlinje och tassarna sätts ner längs ett enda rakt spår. |
|
Päls: | ||
Pälsstruktur |
Tollaren är framavlad för att
apporteria i iskalla vatten och måste ha en vattenavvisande dubbelpäls.
Täckhåret skall vara medellångt och mjukt, underullen mjukare och tät. Pälsen får vara lätt
vågig på ryggen men skall i övrigt vara rak. En del vinterpälsar kan bilda en lång, lös lock
vid strupen. Behänget skall vara mjukt på strupen, bakom öronen och på lårens baksidor.
Frambenen skall ha måttligt med behäng. |
|
Färg |
Olika
nyanser av rött eller orange med ljusare färgton på behäng och svansens undersida.
Vanligtvis förekommer vita tecken på minst ett av följande ställen - :
svansspets, tassar (inte över mellanhand/ -fot) bröst och bläs. En hund av i övrigt hög
kvalitet skall inte dömas ner för att den saknar vita tecken. |
|
Storlek/vikt: | ||
Mankhöjd |
Idealmankhöjd: | hanhund över 18 mån 48-51 cm tik över 18 mån 45-48 cm |
En avvikelse på +/- 3 cm är tillåten. |
||
Vikt |
Vikten skall stå i proportion till mankhöjd och benstomme. |
|
Riktlinjer:. | vuxen hanhund 20-23 kg vuxen tik 17 - 20 kg |
|
Fel: |
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till granden av avvikelse.
|
|
Diskvalificerande fel: |
|
|
Nota bene: | Hund får ej prisbelönas om den är
aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa
och sundhet. |
|
Testiklar: | Hos hanhundar måste båda
testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. |
|
Senast uppdaterad 2007-04-04 |